Under sina tjugofem år vid Säpo:s kontraspionage upplever Bengt Nylander en omvälvande tid där kartan bokstavligen ritas om. Det är genom dessa historiska händelser han beskriver Säpo, från ett inifrånperspektiv. Bengt Nylander började sin bana vid Säpo 1981 och slutade som polisintendent och chef för kontraspionaget 2005.
Bengt berättar att han startade sin karriär som polis och kom sedan till Huddinge för att jobba med narkotikafrågor. Hans första tid på Säpo tyckte han var mycket tråkig för till skillnad från tiden i Huddinge där de jobbade under stor frihet var kontrollerna på allas förehavanden mycket begränsande på Säpo. Detta var på grund av avslöjandet av att Säpoanställde Stig Bergling avslöjats som spion och man nu var mycket försiktig med att kontrollera alla.
Stig Bergling hade en strategisk placering på Säpos spaningsexpedition hade han full insyn i kontraspionagets dagliga arbete, uppgifter som Stig Bergling sålde vidare till den sovjetiska militära underrättelsetjänsten GRU. Inom kontraspionaget fanns en rädsla att en liknande händelse skulle inträffa, vilket i början ledde till en defensiv verksamhet.
Bland de första uppdragen som Bengt hade på Säpo och ryssroteln var att följa upp alla ingifta ryska kvinnor och hålla kontakten med de baltiska föreningarna. De ingifta kvinnorna var möjliga agenter och de baltiska föreningarna uppvaktades ofta av KGB och liknande.
Den 28 oktober 1981 förändrades mycket på Säpo när U137 gick på grund i Blekinges skärgård. Då började svenska myndigheter samarbeta på annat sätt och Bengt upplevde att arbetet blev mycket mer intressant och givande så han kom att stanna i 25 år på myndigheten. De många ubåtskränkningarna gjorde att man utvecklade fler metoder och organiserade arbetet på ett bättre sätt än tidigare.
Bengt gick vidare över till den militära underrättelsesidan som jobbade för att motverka GRUs insatser i landet. I och med JAS-projektet så intensifierades deras försök att värva agenter med kunskaper om JAS och en ingenjör anställd med ansvar för teknisk utveckling på JAS blev kontaktad av GRU och då detta blev känt inom Säpo försökte man för första gången inleda en dubbeloperation med denne ingenjör som bricka. Denne person orkade inte med trycket p g a många faktorer och operationen avslutades. Istället fick Bengt vetskap om ett ”vänskaps”förhållande mellan GRU’s militärattaché Pjotr och en entreprenör på Värmdö och dennes granne. Det visade sig att vänskapen nog var noga planerad utifrån GRU eftersom entreprenören jobbade med att bygga bunkrar för kustartelleriet och dennes vän var sändingsledare på Kaknästornet. Det fanns så småningom tillräckligt på Pjotr för att regeringen skulle anse att han var en PNG (Persona Non Grata) och han fick därför order om att lämna landet.
Bengt blev 1989 sektionschef för östtyska enheten och i samband med Berlinmurens fall intensifierades arbetet med östtyska underrättelseofficerare. Många av dessa 57 officerare hade kontakt med Stasi och alla blev intervjuade av Säpo.
1998 blev Bengt chef för kontraspionaget och fick i det arbetet upp spåren på en iransk LM Ericsson-anställd Afsin Bavand som under sig hade två agenter som regelbundet lämnade över teknisk information till ryssarna. Afsin greps och straffades för spionage. Han fick 8 års fängelse och hans underagenter fick 4 vardera. Afsin hade 880000 kr på ett konto och man kunde konstatera att under de 6 möten man kände till fick agenterna 10000 kr/möte. Så kan det gå….