Felicias år i Australien

Publicerad av Jan Rudberg den 13 Nov 2020

Vår ungdomsutbytesstudendent Felicia Dahlström berättar inlevelsefullt om sitt år i Australien.

Rotarymöte per zoom den 13 november 2020

Vår utbytesstudent Felicia berättar med insikt och inlevelse om det år hon upplevt i Australien och visade först stolt upp sin Rotarykavaj med massor med färggranna märken och nålar.

Sedan följde en utförlig redogörelse hur det var var att bo i Perth i sydvästra Australien i sammanlagt fyra olika familjer. Det var socialt lite jobbigt men hon följde devisen att tacka ja till allt och leva i nuet, vilket hjälpte och fick henne att trivas riktigt bra den sista tiden, och tycka att det var väldigt sorgligt att skiljas, men ser fram emot att träffa sina australiska vänner igen.

Perth ligger väldigt isolerat i sydvästra Australien- se karta - och närmaste storstad är Sidney, jättelångt borta i öster. En upplevelse av isoleringen var att man kunde köra bil i fyra timmar utan att se ett enda hus!

Felicia hade fyra bra värdfamiljer men tyckte det var besvärligt socialt att hela tiden anpassa sig till nya människor och ställa om sig och inte ha någon egen lugn och trygg vrå. Hon upptäckte hur olika familjer kan vara med ansvarsfördelning intern osv. Hon hade ju tidigare bara sin egen svenska familj att utgå ifrån. Det var "häftigt" att uppleva så stora olikheter. Det som skilde familjelivet i Australien från det i Sverige var att alla var så upptagna med olika aktiviteter och det skulle skjutsas barn hit och dit. Den största likheten mellan de fyra familjerna var att alla hade hund, vilket hon nu saknar här hemma i Sverige.

Hon uppskattade mycket den storslagna naturen i Australien med röda klippor och ett mäktigt hav helt inpå. Rotaryklubben var viktig. Den sysslade mycket med event och volontärarbeten, som hon deltog i. Även de andra utbytesstudenterna var viktiga kontakter för henne. Hon träffade mycket fler äldre personer än hon varit van vid i Sverige genom rotary.

Vad förvånade henne mest? Djurlivet var helt annorlunda. Kängurur fanns överallt och mycket ormar; bl a fick hon en jätteorm runt halsen, som var ett husdjur. Även havets kraft imponerade med jättevågor man måste ta det försiktigt med. Vidare var den avslappnade livsstilen annorlunda än i Sverige. Att gå barfota i affärer och restauranger var helt OK. De stora bränderna var även skrämmande även om hon bara kände röken för det var inte alls så stora bränder runt Perth som i sydöstra Australien.

Koronaepidemin var en mindre trevlig upplevelse med fyra veckors isolering, då hon ibland funderade på varför hon var i Australien över huvud taget, men hon kämpade sig igenom detta. Det var väldigt många utbytesstudenter i andra delar av världen som avbröt sina utlandsvistelser och åkte hem på grund av pandemin . En annan stark upplevelse var "black lives matter"-debatten. Många av urinnevånarna i Australien -aborigenes- bor på gatorna och har väldigt dåliga liv, och hon upplevde en hel del racism. Som tröst kunde hon då ta en jättestor kanelbulle.

Skolan var enahanda och mycket tråkigare än den svenska skolan med fem likadana lektioner varje dag. Det var även svårt att få nära kontakt med klasskompisar, eftersom alla sedan tidigare etablerat en vänkrets när hon dök upp på ett senare stadium, men det blev mycket bättre mot slutet. En fördel med skolan i Australien med att hon hade olika klasskompisar i de fem olika ämnen som undervisades i varje dag.

Hon hon gick en lång utbildning till livräddare och badvakt och skulle då bl.a varna för hajar, vilka helikoptrar spanade efter hela tiden, men det blev inga sådana incidenter för hennes del. Hon lärde sig även surfa eller i vart fall att stå upp på en surfingbräda. Hon sade som sagt JA till allt och fick på så sätt tre månaders jobb i en liten affär, vilket hon tyckte var väldigt lärorikt.

Felicia förde hela tiden dagbok och reflekterade över sina upplevelser och iakttagelser. Hon fick kämpa sig igenom en del svårigheter men tycker att hon lärt sig mycket om livet och världen och blivit säkrare på sig själv. Numera tycker hon inte att så mycket är farligt jämfört med tidigare.

Tidigare hade hon överdrivna förväntningar på sig själv, men numera kan hon lättare acceptera att det går trögt ibland och känner sig mer självsäker. Det jobbigaste av allt var att resa ifrån Australien när hon börjat trivas så bra där, men hon tröstar sig med att hon skall åka tillbaka dit och träffa sina vänner igen. Hon tänker på att hon lärt sig så mycket men även på att hon själv faktiskt även har påverkat andra. Hon vill fortsätta att resa och att upptäcka världen och dra nytta av allt hon lärt sig, men nu måste hon först gå de återstående två åren i gymnasiet. Hennes vidare planer är liksom tidigare att sedan utbilda sig till arkitekt, helst med inriktning mot design.

Alla vi rotarianer, som fått del av Felicias berättelse, var mycket imponerade av hennes kloka tankar och mogna reflektioner. Hon förklarade detta själv med att hon fört dagbok och verkligen tänkt igenom vad hon upplevt och tänkt under sitt år i Australien.

Tack så mycket Felicia för en inlevelsefull och till synes helt uppriktig redogörelse för dina upplevelser i Australien.

Detta tycker i vart fall skribenten Jan och troligen även övriga lyssnande rotarianer.