Magnus Lindgren analyserar Sveriges situation vad gäller brottslighet. Hur hamnade vi här och vad ska vi göra?
Vid rotaryzoommötet den 9 april var Magnus Lindgren vid NGO:n Stiftelsen Tryggare Sverige föredragshållare med ett mycket välstrukturerat och intressant föredrag!
Stiftelsen bildades 2008 men arbetade länge i motvind p g a att det var svårt att finna en gemensam lägesbeskrivning att analysera. Debatten präglades av dels "dysterkvistar" dels obotliga optimister. Det tog cirka 10 år att att uppnå ett koncensus om att vi hade stora problem i Sverige med brottslighet, så att man kunde börja analysera dess och överväga åtgärder.
Så stora problemen var inte stöldbrott eller krogvåld. Där gick siffrorna sedan länge nedåt, utan det var fråga om ordningsstörningar och gängbrottslighet, ofta förknippad med narkotika. Sverige utmärker sig gentemot övriga Europa vad gäller gängbrottslighet och dödsskjutningar. I många länder, som Nederländerna, är gängkonflikter och skjutningar och våld mot utryckningspersonal nästan okända problem.
För närvarande pågår ett arbete i Värmdö kommun på uppdrag av kommunen och polisen med kartläggning genom enkäter av befolkningens synpunkter i bett antal relevanta frågor, för att få fram nya idéer om hur effektiva brottsförebyggande insatser skall komma på plats. Det kan konstateras att avståndet mellan polis och allmänhet ökat på senare tid genom att vi har förstatligat polisen och att kommunen inte alls kan påverka dess verksamhet. Därtill har MC-gängen kunnat bre ut sig sedan 1980-talet med dess tystnadskultur. Det torde röra sig om minst 10 000 personer som är direkt engagerade i dessa.
Våra problem är självförvållade!! Vad ska vi göra?
Av dagens debatt att döma är det fråga om hårdare tag, skärpta straff, fler poliser eller ordningsvakter. Var hittas snabbt nya poliser och vill vi verkligen att ordningsvakter med långtgående befogenheter trots endast 2 veckors utbildning skall sköta polisarbetet? Nej svarar Magnus.
På kortare sikt krävs andra åtgärder. En viktig fråga där det gått snett i Sverige är den fysiska miljön. Förr byggdes blandade bostadsbestånd med mycket öppna ytor. Sedan kom 1970 talets miljonprogram i förortsområden med slutna fasader och innegårdar utan insyn. Vi "byggde in" brottsområden. Det fanns inga och finns fortfarande inga regler om hänsyn till brottsförebyggande aspekter på nybyggnation. Vi har dålig kunskapsnivå på delta område. Man måste göra rätt från början!
Kommunerna måste engageras och få större inflytande inte minst vad gäller polisfrågor. För närvarande har kommunerna, inte något klart ansvar, konstig nog, att förebygga brottslighet i sin planering. Det pågår dock en utredning om detta.
Dags för frågor.
Är inte grundproblemet svenskars stora efterfrågan på narkotika? Jo och åtgärder som kan vidtas är att stoppa de öppna drogscener vi har på många håll. Vi har passerat en "tippingpoint" vad gäller narkotika och problem med våld och hög dödlighet. Legalisering är inte lösningen utan metodiskt polisarbete och samarbete inom olika samhällssektorer. I New York fick man ner brottsligheten med 83 procent på några år genom metodiskt sådant arbete, men nu är man tyvärr på väg upp igen.
Nyckeln enligt Magnus är att engagera kommunerna och civilsamhället såsom fastighetsägare och ideella organisationer. Vidare måste polisarbetet förändras och ske i nära samarbete med kommunala satsningar. Vi måste dock förs noga analysera situationen och en grundläggande analys saknas ännu. Förut talades det mest om skalskydd och belysning och nu talar alla om fler ordningsvakter. Det ligger kanske något i det, men en grundlig analys måste göras först.
Det finns ett gott exempel i området Gårdsten i Göteborg där fastighetsbolaget gjort stora insatser och fått bort området från listan över problemområden.Samarbete och dialog mellan myndigheter och civilsamhälle är den väg som Magnus tror är nödvändig.
Det som lokalbefolkningen exempelvis på Värmdö reagerar mest på är inte gängbrottsligheten utan den ordningsstörande aktiviteten med mopedåkning på promenadvägar och annan buskörning av ungdomar, grafitti och annat bråk på offentliga platser. Ett sätt att komma åt detta vore om det var mer blandad befolkning på offentliga platser och inte ungdomar som helt dominerade gatubilden på kväller och där spelar in hur vi har byggt våra centrum.
Tack Magnus Lindgren för ett intressant och tankeväckande föredrag!
Vid tangentbordet satt Jan