Publicerad av Jan Rudberg den 05 Feb 2021
Hur illa mår Östersjöns fiskar? Fiskerikonsulent Henrik Andersson berättar.
 
 
Rotaryzoommötet den 5 februari ägnades åt hur illa Östersjöns fiskar mår. 
 
Fiskerikonsulent Henrik C Andersson vid Länsstyrelsen i Stockholm redogjorde för fiskesituationen i Stockholms skärgård. Först fick vi veta att Östersjön är ett ganska unikt fiskeområde. Där finns nämligen både marina (havsvatten) fiskar och sötvattenfiskar, eftersom den har s k bräckt vatten. Här fångas således såväl gädda, mört och strömming som torsk. Vidare är Östersjön tyvärr unikt genom sina krångliga fiskevattenregler. I princip är alla fiskerätter kopplade till strandfastigheterna och nästan omöjligt att bestämma säkert p g a alla avstyckningar, i stockholmstrakten åtminstone. Man kan inte lita på de fiskekartor som faktiskt finns.
 
Stapeldiagram på förekomsten av sill, strömming torska och säl visade på kraftiga uppgångar av fiskebestånden från låga nivåer från 1940-talet p g a att det ökade antalet toaletter höjde näringsvärdena ordentligt. Ökningen pågick generellt från 1960-talet till 1980-talet, då nedgången började vad gällde allt utom säl och skarv, som ökade, så det tidsmässiga sambandet där var tydligt.
 
Torsken utfiskades således på 10 år och även bestånden av abborre och gädda har sjunkit kraftig. Den enda fisk som ökat ordentligt är spigg som sluppit många rovfiskar.
 
Gråsälen har ökat till ett bestånd av 50-60 000 för närvarande. Ökningen av spigg har lett till att vegetationen på botten har betats av inom stora kustområden på kort tid och den tendensen fortsätter. Det spekuleras i att varmare vatten utöver färre rovfiskar kan vara förklaringen till spiggexpansionen. 
 
Skälet till många matfiskars försvinnande är  dock huvudsakligen det storskaliga industrifisket med trål som förekommer enligt speciella avtal mellan de nordiska länderna vid Östersjön. Detta fiske begränsa inte av den normala gränsen 12 sjömil från kusten, utan får enligt dessa avtal bedrivas ända in till 4 sjömil från kusten, vilket fått förfärliga konsekvenser för fiskebestånden. Den fisk som tas upp går oftast till fiskmjölsfabriker i Danmark och vidare till norska laxodlingar. 80 procent av östersjöfisken går den vägen.
 
Något måste göras och en politisk process har inletts som inbegriper EU, så det går trögt! Den negativa utvecklingen går snabbt och just nu fiskas kraftig nordväst om Gotland och nedanför Lansort med stora, jätteffektiva danska och svenska trålare. Det finns för närvarande 21 yrkesfiskare i Östersjön, (varav en på Möja).
 
Ett förslag från rotarian att börja fiska spigg, som skulle bli bra laxföda enligt föredragshållaren. Han var emellertid skeptisk till konsekvenserna. Bäst tycks vara att öka antalet rovfiskar, inte minst abborre och gädda! 
 
Det enda riktigt positiva var att Öresundsfiskarna mår bra p g a ett förbud där för trålnlng sedan 1950-talet, som dock ej berodde på fiskproblem utan på av att trålar fastnade i nyttotrafiken genom sundet!! Det är dock ganska utfiskat i Skagerack och Kattegatt.
 
En stort sett dyster bild således, men tack i alla fall fiskerikonsulent Henrik Andersson!
 

Se föredraget här: