Juliana Wolf Garcindo berättar om en vandring på 28 dagar och 790 km. En pilgrimsvandring från Frankrike till Spanien genom en av de äldsta pilgrimslederna i världen.
Kanske du också blir inspirerad att göra din egen?
Anteckningar från fredagsmöte 18 mars
Närvarande: 16 i lokalen varav 4 gäster samt 3 på zoom - dvs totalt 19
Namnsdag: Edvard - man av rikedom
Händelser: år 36 blev Caligula Kejsare. 1965 skedde första rymdpromenaden. 1956 föddes Ingmar Stenmark. 2017 dog Chuck Berry.
Faktoid: Alla tror att Kalle Anka har en farbror som heter Joakim Anka, men det är inte hans farbror - det är hans morbror!
Östersjötips: Köp vegetarisk hundmat 25% av all köttproduktion står hundmat med kött för.
Skryt: Sven berättar om utflykten till Utö våtmarker där 36 deltagare medföljde - som ett av aktiviteterna i Rädda Östersjön.
Tomas skröt om att han dragit ut en tand...
Information: Louise berättar att vattensäcksprojektet har inletts med Hemmestaskolan och diskussioner förs även med Kyrkskolan.
Ami berättar om ukrainska flyktingar och att Välkommen till Värmdö ska ta emot ca 40 ukrainare på tisdag som ska bo hos privatpersoner i kommunen. Ami samordnar och behöver volontärer som kan hjälpa att köra ut dem till värdfamiljerna. Ingarö församlingsgård 15-18.
Juliana berättar om den fotovandring som hon och Ami dragit igång och som startar den 3 april. Önskvärt om etablerade kvinnor vill delta - så Rotarykvinnor är välkomna 10-13 söndagen 3/4. Lära svenska och att fotografera (Juliana är yrkesfotograf)
Ami presenterar Juliana som inleder sin berättelse om pilgrimsvandring på El Camino.
Inledningsvis var pilgrimsvandringen en kyrklig procedur för att få förlåtelse för sina synder. För detta utfärdades ett certifikat - som idag ges till alla som gått minst 100 km. Vi hör om att den vanligaste leden som flest går är den s k Franska leden som går från Frankrike till Santiago. Det finns många fler, bl a den Norra leden som går längs Atlantkusten och den Portugisiska leden mf.
Juliana berättar att hon kan konstatera att en hel del går leden av religiösa skäl. Men många för att "finna sig själva" och få tid att reflektera över livet. 80% av de hon mötte var 65 plus i ålder. Ca 10% under 25 år och resten mellan 40-60 år. Juliana visar de sträckor hon gått och det pilgrimspass hon hade för att kunna bevisa att hon gjort sin vandring och den mängd kilometer som erfordras för att få certifikatet. Hon visar också att hon hoppas över en del sträckor. Detta för att hon inte skulle hinna annars. Så gör många - tar en buss eller taxi mellan sträckor. Annars gick hon ungefär 2-2,5 mil per dag. Men en del äldre som gick tog mycket kortare sträckor och förstås längre tid för vandring.
Juliana valde att bo i huvudsak på "casa Rural" som är en slags pensionat - kostnad kring 300 kr/natt, men det går att få boende både billigare och dyrare förstås. Det billigaste är att bo på kyrkans härbergen som finns tätt längs leden. Det kostar bara det man vill donera (därför heter de också "Donato") eller på vandrarhem som kostar kring 50 kr/natt. Men då får man bo ihop med många andra och riskerar en störd sömn - för ibland är sovsalarna mycket stora.
Varför behöver man gå så lång sträcka undrar ni säkert. Jo det är en del av meningen. Ju mer man vandrar desto mer hinner man att filosofera om livet och det sker saker när man går sin pilgrimsvandring. Det är väl också därför det är en särskild sorts människor som går vandringen - man har en egen motivation att göra denna utmaning. Man brukar säga att pilgrimsvandringen har flera faser och dessa ska representera livets faser.
Första sträckan från Frankrike (Pyrineerna) till Burgos - denna sträcka sägs representera livet själv. Det är då man "lär känna sin kropp" och sin fysiska förmåga (eller oförmåga). Man kämpar med kroppen, fötterna, hungern, törsten etc.
Nästa strecka Burgos - Leon är den som Juliana hoppade över - den sträckan kallas "döden". Den är på slätten och ofta längs asfaltsvägar bara rakt rakt fram och inget att se. Den sträckan så är det många som ger upp - eller hamnar i en slags gå"koma". Man går in i sig själv och det är också då många upplever sina inre smärtor - med fokus på psykiska, mentala - själsliga smärtor. Det är då man börjar tänka, ångra, förtvivla etc. Vägen är så tråkig att vad annars ska man göra...Sträckan Leon till Santiago över Galicien - med dess underbart vackra natur den sträckan kallas "Paradiset" - eller återfödelsen. Det är då man får sin eufori, då man börjar tänka på framtiden och fortsättningen av ens liv. Många kommer på vad de egentligen vill med livet.
Juliana berättar därefter om den utrustning man behöver och ger många råd om vad man ska tänka på och framför allt att man ska inte ha en ryggsäck som väger mer än 10% av personens vikt. Juliana gjorde inte så från början så hon lättade på bagaget och skickade hem en hel del och därefter blev det lättare. Hon talar vidare om sockor, vattenförsörjning, solskydd, skoskav, gåstavar etc. Sen nämner hon också tips på det man inte behöver men som ändå är "bra att ha" på vandringen.
Juliana hade mycket mer att berätta men tiden rann ut och hon avtackades med sedvanligt diplom. Sen följde några frågor och vi kunde välkomna Juliana i det samarbete vi har framöver.